Onsdagen den 8 oktober var det den avgående statsministern Fredrik Reinfeldts sista partiledardebatt i Riksdagen, men det var samtidigt den nytillträdde statsministern Stefan Löfvens första debatt i denna sal. En av de viktigaste frågorna är den stora arbetslösheten. Här följer ett sammandrag med koncentration på vad som sas om arbetsmarknadspolitiken.

Fredrik Reinfeldt inledde sitt tal med att summera den tid som gått sedan han 1991 valdes in i riksdagen. Han pekade bland annat på att det idag har blivit svårare att styra landet, då vi under denna period gått från fem till åtta olika partier som är representerade i riksdagen. Med en väljarkår som är alltmer rörlig i sina val. Han sa att partimedlemmarna har blivit färre, medan intresset för politik ökat liksom mediebevakningen. Och han påpekade vikten av EU och samarbeten i en global värld. Fredrik Reinfeldt talade om tre stora samhällsförändringar sedan han tillträdde som politiker. Dessa är ekonomin, öppenhet/tolerans och den inhemska arbetsmarknaden.

− Jobben växer till i Sverige, men samtidigt är jobbutmaningen gigantisk. Det handlar om effekter av globalisering, om ny teknik, om att våra samhällen måste utvecklas rekordsnabbt. Det har vi gemensamt med de flesta utvecklade länder, men Sverige har valt delvis egna lösningar.

Fredrik Reinfeldt fortsatte med att poängtera vikten av anständiga och schyssta löner för alla typer av jobb, men också att så gott som alla nya jobb sker på en högproduktiv marknad och är mer krävande. Jobben förändras och kraven höjs. Det passar en del människor, men långt ifrån alla.

− Det finns de som har svårt att få plats, som inte hänger med. Den utmaningen har vi kämpat med de senaste åren, och jag vill säga att den är näst intill omöjlig. Men arbetet måste fortsätta. Alla människor behövs, alla jobb behövs, och ingen ska tryckas undan eller hamna utanför. Jag är övertygad om att alla människor vill och kan bidra utifrån sin egen förmåga och sina egna förutsättningar. Men då måste alla parter anstränga sig för att ge människor den chansen. Det är enda sättet att möta utmaningen.

Ärver arbetsproblematiken

Sveriges nye statsminister inledde sitt anförande med att säga att han skulle hålla sig kort. Han sa att han tror Fredrik Reinfeldt och Alliansens ambitioner varit goda, men att resultatet blivit magert och att den nya regeringen kommer föra en annan politik för att nå bättre resultat.

− Arbetslösheten har stigit, ungdomsarbetslösheten har stigit, långtidsarbetslösheten likaså, och sjukskrivningarna har dessvärre vänt uppåt igen trots att vi nu har 80 000 människor utförsäkrade. Överskott har vänts till underskott, och vi kan se att skolresultaten i Sverige rasar mer än i något annat OECD-land.

Stefan Löfven menade att regeringens stora och snabba skattesänkningar samt privatiseringarna har varit en del av problemen, och att han tror det kommer dröja länge innan någon ser stora skattesänkningar som en lösning på samhällsproblemen igen.

Efter Stefan Löfvens tal var det dags för övriga partiledares, som mest bestod av tacktal och i viss del kritik men inte så mycket om arbetsmarknaden och arbetslösheten.

Blickar framåt

Med de senaste åtta årens borgerligt styre bakom sig är det dags att blicka framåt. Den nya regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet vid rodret innebär en ny era i svensk politik. Stefan Löfven har många gånger under valrörelsen och efter att han tillträtt som statsminister sträckt ut en hand till oppositionspartierna för att bjuda in till blocköverskridande överenskommelser vad gäller försvaret, skolan och inte minst för att gemensamt lösa Sveriges energiförsörjning de kommande 30-50 åren; något som är av oerhört stor betydelse för såväl hushållen som industrin. Näringslivet behöver kunna räkna på sina kostnader och veta spelreglerna på lång sikt för att våga expandera och anställda personal.

Stefan Löfven talade om hur vi gått från att vara ett slutet land till att leva i en global tid, och hur detta har lett till affärsavtal, vänskapsband och familjerelationer över kontinenter. Han gav även exempel på hur den globala ekonomin får olika dominoeffekter som påverkar oss här hemma.

− En kris på USA:s finansmarknad kan göra att en sjuksköterska i Sverige får färre kolleger. En skörd i södra Afrika styr priset på svenska bönders grödor. Men framför allt skapar det möjligheter. En innovation i Asien kan skapa jobb åt svenska industriarbetare. Och tänk att ett barn med en läsplatta sitter med världens samlade kunskap i sitt knä.

Stefan Löfven framhöll hur positiv Sveriges deltagande i den globala världen är; att vi inte har slutit oss utan varit en del av den, drivit på och välkomnat den. Utanförskap leder till fattigdom och förtryck, men Sverige har istället belönats med ökad handel, kunskapsutbyte, rikedom och en ökad frihet.

Det svenska löftet

Stefan Löfven menar att de senaste åtta åren av borgerligt styre har medfört ökad osäkerhet där ett missnöje har vuxit fram, ökade klyftor, arbetslösheten har stigit, färre barn klarar skolan och välfärden har urholkats. Lösningen på detta presenterar han som ”Det svenska löftet”! Detta samhällskontrakt säger Löfven ska innehålla minst tre delar:

− Den första är kunskap. Varje barn ska kunna lära sig och utvecklas till en fri, stark och kunnig individ i en världsledande skola. Varje ungdom ska få nycklarna till både samhällslivet och yrkeslivet. I dag krävs det ännu mer. Du måste kunna studera vidare, byta karriär och bilda dig under hela livet. Kunskap har helt enkelt blivit den globala ekonomins främsta konkurrensfördel, och jag vill att det svenska löftet ska innehålla och innebära att den möjligheten delas av alla.

− Den andra delen är tryggheten. Tryggheten krävs i en värld av ständig förändring. Trygghet är att inte ständigt behöva gå och vara rädd för att bli arbetslös, eftersom arbetslösheten pressas tillbaka av en aktiv näringspolitik. Trygghet är att kunna starta ett nytt företag och pröva sina idéer. Trygghet är möjligheten till en bra bostad och samhällsservice i hela vårt land. Du ska så långt det någonsin är möjligt kunna känna trygghet i sjukdomens oro, i föräldraskapets lycka och på ålderns höst. I vår tid är trygghet också att leva i ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är viktigare än någonsin, och det ska vara en grundmurad del av det svenska löftet.

− Den tredje delen är jämlikheten. Hur ska man kunna ta sig fram i en global ekonomi om man hålls tillbaka av fördomar och förlegade normer? Du ska ha rätt till goda möjligheter i livet, oavsett vem du är och var du kommer ifrån. Din väg framåt ska inte hindras av ditt kön eller din hudfärg, din bakgrund eller din kropps funktion, vem du älskar eller hur mycket dina föräldrar tjänar.

Stefan Löfven sa också att det nu är dags att avgöra vår väg framåt i den globala ekonomin. Han sa att de som föreslagit lägre löner, mindre välfärd, försämrad arbetsrätt, kortare utbildningar och fler lågkvalificerade jobb är fel ute, och att hans övertygelse är att göra precis tvärtom. Stefan Löfven vill stärka kunskapen, tryggheten och jämlikheten för att öka landets konkurrenskraft och vår omställningsförmåga. Han pekade på tre svåra utmaningar: klimatomställningen, demografin och den växande konkurrensen.

− Jag söker inte konflikt kring den här visionen. Jag söker samförstånd och samarbete. Jag vill samla Sverige för att skapa det svenska löftet. Det här är vår främsta chans att skapa hopp där det nu råder hopplöshet och att skapa framtidstro där det nu råder förtvivlan. Det är ett löfte som gör att Sverige kan vara öppet och solidariskt och stå absolut främst i den globala ekonomin. Det är ett löfte som ska säkra rätten till ett fritt liv i en global tid. Låt oss förverkliga detta löfte med stolthet, självförtroende och en orubblig tillförsikt inför framtiden!

Mothugg

Inte oväntat fick Stefan Löfven motta en hel del mothugg från oppositionen. Först ut var Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson som uttalade sig om socialdemokraternas förslag på att införa obligatoriskt gymnasium, traineejobb i välfärden och vilja till blocköverskridande lösningar i energifrågan. Han ifrågasatte vinstförbud i välfärden och menade att det blir väldigt svårt för Löfven att driva igenom i kammaren.

Löfven replikerade att han under hela valrörelsen talat om just denna situation och därför varit tydlig med att inte säga att det bara finns ett regeringsalternativ, utan att alla är skyldiga att ta sitt ansvar i ett så svårt parlamentariskt läge. Han framhöll återigen hur viktig skol- och arbetsmarknadspolitiken är för honom.

− En sak ska stå fullständigt klar, och det är att våra prioriteringar ligger fast. Det gäller att se till att svenskar kommer tillbaka i arbete, vuxna människor. Det gäller att se till att våra ungdomar får den absolut bästa starten på sina vuxna liv. De ska inte hamna i arbetslöshet. De ska inte hamna i långtidsarbetslöshet. Vi har ett uppdrag här, att se till att föra Sverige framåt oavsett vad det parlamentariska läget är. Regeringen tänker ta sitt ansvar i detta.

När det var Annie Lööfs tur så menade hon att det finns tydliga skiljelinjer mellan Socialdemokraternas och Alliansens syn på hur jobb skapas. Några konkreta skillnader pekade hon dock inte på, utan det var mest kritik om vilka ordval som statsministern använder sig av.

Stefan Löfven bemötte detta med att visa på likheterna i den politiska viljan mellan Socialdemokraterna och Centern:

− Om vi återgår till hur vi har det nu vill jag ändå påstå att Centerpartiet är precis som Socialdemokraterna: ett folkrörelseparti. Många gånger har våra två partier tagit ansvar för att se till att föra Sverige framåt. Vi har i dag, tycker jag, sammanfallande intressen i en rad olika frågor. En sådan är att se till att hela Sverige kan leva, att vi kan utveckla vår svenska landsbygd. En annan sådan är att vi måste minska småföretagens kostnader för sjuklöneansvaret. En tredje sådan är hur vi ska stärka högskolorna runt om i hela landet.

Stefan Löfven konstaterade att valrörelsen är över och att det är dags att ta ansvar och hantera valresultatet. Han sa att det är dags att ta ansvar utifrån det parlamentariska läge som väljarna valt och att det är dags att istället för att leta olikheter börja med vilka gemensamma ståndpunkter som finns att utgå ifrån.

Annie Lööf fortsatte på den inslagna vägen och kritiserade Löfven för att inte lyssna på svenskt näringsliv och undrade hur 19 miljarder i ökade kostnader för företag kommer att leda till fler jobb och fler växande småföretag på landsbygden och i städerna.

På detta svarade Stefan Löfven att han ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt att arbeta i industrin, för industrin och för det svenska näringslivet. Han förklarade att behovet av samarbeten och samverkan måste ske på lokal nivå för att man ska nå riktiga resultat.

− Det är de entreprenörerna och de innovatörerna som faktiskt tar fram de nya produkterna som ska bli de nya storsäljarna. Men det behövs också en nationell samling. Vi måste tro på Sverige. Vi ska visa att Sverige har självförtroende, och då ska man samlas. Om än några säger att de inte tror på innovationsrådet vet jag att det där också kommer att finnas företrädare för näringslivet. De som inte vill vara där ska naturligtvis inte vara där, men de som vill vara där ska komma. Dem vill jag sätta mig ned med och samtala om vad vi bäst gör för Sverige och hur vi ska utveckla vår kompetens och infrastruktur.

Lex Laval

Jonas Sjöstedt talade om den otrygga arbetsmarknad han menar har uppstått under åtta år med borgerligt styre, om hur löntagare från andra länder utnyttjas till dåliga villkor och att det är dags att göra otrygga jobb trygga. Han ville därför veta om Stefan Löfven är villig att riva upp lex Laval i den svenska lagstiftning, om statministern är redo att lägga fram förslag om att ta bort anställningsformen ”allmän visstid” så att visstidsanställningar alltid ska motiveras och om Sveriges nya regering tänker göra något åt den situation där man kan säga upp en arbetare för att dagen efter låta personal från bemanningsbranschen komma in och ta över samma sysslor.

Stefan Löfven svarade klart och tydligt att lex Laval ska rivas upp.

− Det ska inte spela någon roll från vilket land du kommer när det gäller vilka villkor du ska ha. En arbetsgivare måste vara registrerad här och ha en fysisk eller juridisk person som de fackliga organisationerna kan förhandla med. När det gäller visstidsanställningar har vi alltid haft dem, och vi kommer att behöva dem också i framtiden. Jag tycker att det är viktigt att arbetsmarknadens parter får se över detta, men vi är tydliga med att det inte är okej att stapla visstidsanställningar på varandra i all oändlighet.

Gällande bemanningsbranschen så fastslår Stefan Löfven att den kommer att finnas kvar och att den tjänar sitt syfte, men att det inte ska gå för företag att säga upp människor och ersätta dem med personal från bemanningsföretag och undergräva tryggheten. Han menar också att det är viktigt att lyssna på arbetsmarknadens parter.

− Hur har man hanterat det hittills, och hur skulle man vilja se vägen framåt? Det kan nämligen skilja sig åt mellan olika branscher, och jag tycker att det är en bra huvudregel att se till att arbetsmarknadens parter – som trots allt har huvudansvaret – också får börja med att tala om hur de vill ha det. Vi ska lyssna på detta.

Mer kritik

Jan Björklund tog upp frågan om kärnkraften och ville få Stefan Löfven att bestämma sig. Och återigen betonade Löfven vikten av att partierna sätter sig i gemensamma förhandlingar för att diskutera Sveriges energiförsörjning och vädjade till Björklund att inte stirra sig blind enbart på ett energislag, utan att diskutera såväl kärnkraft som förnybar energi.

Göran Hägglund i sin tur återkom till frågan om att förbjuda stora uttag av vinster i välfärden, vilket han delvis är för, men menar samtidigt att man inte ska straffa dem som sköter sig. På detta upprepar sig Stefan Löfven och förklarade att man inte tänker stoppa möjligheten att själv välja inom välfärden, men att vinstjakten ska stoppas. Därför, menar han, behövs tydliga regler för dem som vill verka på den marknaden.

− Vi har under hösten kunnat redovisa att några stora skolföretag tillsammans har gjort en vinst på 650 miljoner kronor just genom att dra ned andelen behöriga lärare och andra lärare, sa Löfven. Det är exakt av det skälet som vi måste strama upp detta. Vi ska ha tuffa krav. Vi tror på valfrihet. Men valfriheten ska innebära att du ska kunna göra goda val, inga dåliga val. Det är den svenska välfärden.

Jimmie Åkesson intog podiet med en lång rad kritik mot såväl den förra som den nya regeringen. Främst kritiserade han Löfvens regering för att man inte vill göra upp politiken med Sverigedemokraterna. Han nämner också traineejobben i 90-dagarsgarantin som inte har stöd i kammaren och den obligatoriska gymnasieskolan där alla utbildningar ska ge högskolebehörighet. Men han påpekar också att Socialdemokraterna i uppgörelse med Miljöpartiet, som man bildar regering med, har fått ge med sig vad gäller att återställa krogmomsen, att rätten till heltid ska vara norm på arbetsmarknaden och han anklagar regeringen för sin feministiska linje med förslag till kvotering till bolagsstyrelser och i föräldraförsäkringen. Åkesson säger:

− Genom att ansluta sig till Miljöpartiets tidigare migrationsuppgörelse med den borgerliga regeringen går man också med på fortsatt närmast fri arbetskraftsinvandring. Är det verkligen så viktigt att inte vika en enda tum i invandringspolitiken, Stefan Löfven, så att man från Socialdemokraternas sida till och med är beredd att befästa den borgerliga lönedumpningspolitiken? Det är minst sagt anmärkningsvärt.

− Det rimliga för en socialdemokratisk regering vore att man återinförde den behovsprövning som tidigare fanns för arbetskraftsinvandring så att man också garanterar långsiktigt goda villkor för löntagarna på den svenska arbetsmarknaden. Plattityder i regeringsförklaringen om att fler utlandsfödda svenskar ska komma snabbt in i arbete och så vidare hjälper inte.

Stefan Löfven bemötte detta med att påpeka att Jimmie Åkesson säger emot sig själv då han själv var med och införde den högre pensionärsskatten och då han ett år tidigare tog strid för ökade skatteskillnader mellan pension och lön. Löfven påpekar också att Åkesson alltid återkommer till sin huvudfråga att problemen beror på invandringen. Därefter förklarar Stefan Löfven varför Socialdemokraterna inte samarbetar med Sverigedemokraterna.

− För det första gäller det er historia. På 90-talet när vi socialdemokrater fick ta oss an att sanera ett svårt ekonomiskt läge syntes fortfarande hakkorsen i era demonstrationer. Partiledare Anders Klarström från Nordiska Rikspartiet höll tal om judiska konspirationer.

− För det andra gäller det ert parti i dag. Rasismen lever vidare i ert parti. Det gäller inte hos alla som har valt er, men i partiet har ni företrädare som ständigt gör uttalanden. Det är bara att titta efter så kommer ni att se att det är precis på det sättet.

− För det tredje gäller det människosynen. Jag är statsminister för hela Sverige. Det innebär att jag tänker företräda varje människa i vårt land oavsett hudfärg, oavsett var hon kommer från och oavsett religion. Du, Jimmie Åkesson, har pekat ut muslimer i Sverige som vårt största utländska hot sedan andra världskriget. Du ser alltså en del svenska medborgare, däribland några av mina partikamrater och vänner, som ett hot jämförbart med Hitlers terror.

Efter att Jimmie Åkesson replikerat med ännu mer kritik av samma slag så vänder sig statministern till Sverigedemokraternas väljare:

− Jag vill rikta mig direkt till dem som röstade på Sverigedemokraterna och säga följande: Jag ser dig. Jag hör dig. Jag vet att du inte är nöjd med det samhälle som vi har i dag. Det är inte jag heller. Men tro mig: Sverigedemokraterna är inte lösningen. Lösningen på Sveriges problem är att se till att vi tillsammans investerar så att människor kommer i arbete, att ungdomarna klarar sig i skolan, så att de kommer ut som starka, fria individer, att vi hjälps åt att hålla ihop välfärden och vårt land. Det är lösningen – inte att peka ut några som syndabockar!

Åsa Romson i talarstolen

Åsa Romson, Sveriges nya miljöminister och vice statsminister, framhöll vilket fantastiskt land Sverige är, men också att det finns förbättringar att göra. Hon vill att varje skolbarn ska bli sedd, att unga ska få chanser till jobb, utbildningar och bostäder. Och hon tycker att vi måste bli ännu bättre på att bygga fred och bekämpa fattigdom i världen, samt på att bygga ett samhälle som skyddar barn och barnbarn mot miljöförstöring och miljökatastrofer.

− Det krävs ett antal delmål på vägen om detta ska kunna realiseras. Det krävs mål för olika sektorer så att samhällsplaneringen kan fungera och ge förutsättningar för att bidra till utsläppsminskningen.

− Klimatomställningen är en utmaning, men som så ofta med utvecklings- och förnyelseprocesser finns det också stora möjligheter. Det är regeringens helgjutna ståndpunkt att en framåtsyftande miljöpolitik inte bara löser miljöproblem, utan det skapar även nya möjligheter för hållbara jobb och en god ekonomisk utveckling.

− Alfa Laval är världsledande inom värmeöverföring, värmepumpar, vattenrening. Andra företag är bland annat Electrolux, eGain, Cortus. Det finns både små och stora företag på den lista som bidrar till klimatsmarta lösningar och som kan bygga både Sverige och världen starka i detta hänseende. De har också bidragit till viktiga och hållbara jobb.

Åsa Romson tog även upp bostadspolitiken och den stora bostadsbrist som råder. Hon menar att nybyggnationer, inte minst för studenter och unga, är oerhört viktigt att få fart på. För detta krävs en nationell bostadspolitik menar Romson.

Jimmie Åkesson intog talarstolen och kritiserade den nya regeringens invandringspolitik. Åsa Romson menade att det inte bara handlar om kostnader, utan också om att investera i framtida arbetskraft.

− När man talar om mänskliga rättigheter och migration som enbart en kostnad hamnar man lätt i ett läge där pengarna blir väldigt konstigt värdesatta. Vi vet alla att det medför kostnader genom att vi har svenskundervisning och etableringsstöd till personer som kommer till Sverige. Oftast är det dock fråga om kortare utbildningar än de som vi satsar på barn som växer upp i Sverige; de får en hel skolgång som omfattar väldigt många år. Det innebär ganska stora kostnader. Det ska väl rimligtvis jämföras med att det till vårt land kommer människor som redan har en basutbildning och som sedan får en tilläggsutbildning för att kunna fungera bra på den svenska arbetsmarknaden.

Oenighet om skatter och arbete

Efter en stunds dividerande mellan Annie Lööf och Jimmie Åkesson så vände sig åter Lööf till Stefan Löfven:

− Av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov – det var en gång rättesnöret i socialdemokratin. Sedan föll den första delen av meningen i glömska, och bidragssocialismen fick fäste djupt inne i den svenska statsapparaten.

− År 2006 förändrades detta. Att fler människor skulle gå till jobbet blev Alliansregeringens högsta prioritet, för det är bara så vi får råd med välfärden. Det var politiska reformer, och ett värderingsskifte inleddes. Fler jobb kräver att fler företag som vill och kan anställa växer fram. Företagaren gick från att vara skurk i ett socialistiskt samhälle till att bli hjälten i ett liberalt – hjälten som skapar jobben. Attityderna förändrades. Det unga företagandet sköt i höjden. Nyföretagandet sköt i höjden och kreativiteten likaså. Tillsammans med reformer som sänkte kostnaderna och minskade krånglet gjorde detta att vi uppnådde resultat. 340 000 fler människor har fått ett nytt jobb, nya kolleger, fikarast och semester. Aldrig tidigare har välfärden haft så stora resurser.

Annie Lööf fortsatte att kritisera den nya regeringen för att öka skatterna för svenska företag och göra det dyrare att anställa unga. Hon sa att hon vill sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och att allt fler unga ska få riktiga jobb. Vidare menade hon att hon vill satsa på små företag, bredband, turism, enskilda vägar och gröna näringarna. Lööf kritiserade även den nya regeringen för att vilja borsta av Göran Perssons 90-dagarsgaranti och Kunskapslyftet.

På detta svarade Stefan Löfven att Centerns koncentration på stora skattesänkningar lett till att Sverige gått från ett överskott på 65 miljarder kronor till ett underskott på 87 miljarder. Men han menade också att det inte är läge att fokusera på olikheterna mellan partierna, utan att istället se till de frågor där S och C står nära varandra, och han ställde därför frågan om vilka områden Annie Lööf kan tänkas vilja diskutera där man kan nå en gemensam lösning.

Annie Lööf fortsatte sin kritik och menade att det är fel att införa en lastbilsskatt och öka arbetsgivaravgifterna för unga.

Den nye statsministern sa att det känns skönt att inte ha en finansminister som dödförklarar det svenska jordbruket som framtida industri och att den nya finansministern Magdalena Andersson istället förstår landsbygdens potential. Han fortsatte:

− Vi behöver ta fram ett antal saker. En sådan sak är en nationell livsmedelsstrategi. En annan är hur vi använder vår skog som är en av våra traditionella och historiskt rika tillgångar – det gröna guldet. En tredje sak är hur vi stärker högskolorna i hela landet. Det är helt avgörande för att de olika regionerna i landet ska kunna utvecklas. Det fjärde området är besöksnäringen, turismen. Det femte är samhällsservicen. Finns det något av dessa områden som Centerpartiet är överens om att ändå fortsätta samarbeta om?

Annie Lööf kommenterade det hela med att Alliansen just satsat på detta, men öppnade inte för några samarbeten med den nya regeringen.

Vänsterpartiet om sina åsikter

Efter lite bollande mellan Annie Lööf och Jonas Sjöstedt om klimatpolitiken och annat så återkom Jonas Sjöstedt med följande replik:

− Det finns fler delar av regeringsförklaringen som en vänsterpartist tycker om. Det är dags att skrota Fas 3. Stupstocken i sjukförsäkringen ska äntligen tas bort. Vi ska få en a-kassa som man kan lita på och som inte lämnar arbetslösa i sticket.

Sjöstedt uttryckte sin belåtenhet med en statsminister som talar om starkare arbetsrätt, men poängterade att Lex Laval måste bort, att vi inte kan ha en anställningsform som i sig skriver in otrygghet som grund för anställningen, men han sa också att det ibland kan finnas skäl att ha en visstidsanställning. Sjöstedt vill inte att fasta jobb ska kunna ersättas bemanningsföretagsjobb framöver.

− Här finns det mycket att göra. Man kan göra det med Vänsterpartiet. Man kan knappast göra det med någon annan.

När det gäller klimatet så framhöll Jonas Sjöstedt att statliga Vattenfall behöver anpassa sin verksamhet efter vad ägarna faktiskt tycker och att de ska verkställa den politik som regeringen och statsmakten bestämmer. Annars bör ledningen ställa sina platser till annans förfogande. Han vill också se till att jämna ut inkomstklyftorna mellan män och kvinnor.

− Vi har träffat en första uppgörelse med regeringen. Den handlar om att ta bort vinstintresset i den svenska välfärden. Välfärden ska finnas till för eleverna. Välfärden ska finnas till för de äldre. Välfärden ska finnas till för de sjuka. Vi ska ha valmöjligheter. Vi ska ha alternativa utförare, men vi ska ha en välfärd som drivs av omtanke om de människor som faktiskt behöver välfärden. Vi ska inte ha skolkoncerner som går i konkurs. Vi ska inte ha förskolor som ger vatten och bröd till barnen samtidigt som ägaren blir miljonär. Vi ska ha en välfärd som fördelas efter behov. Det ska vara slut på att betala det pris som privatiseringen har inneburit där personaltätheten på äldreboenden skurits ned och där lärarna har försvunnit därför att man skulle fylla riskkapitalisternas konton i skatteparadisen.

Därefter följde en diskussionen mellan Annie Lööf och Jonas Sjöstedt, där Annie Lööf menade att man kan bibehålla hög kvalitet inom välfärden utan att ta bort vinstintresset, och där Jonas Sjöstedt argumenterade för att hög kvalitet även kommer stå i fokus om man tar bort vinstintresset samtidigt som man ska ha kvar möjligheten till egna val.

Jonas Sjöstedt sa också:

− Det första är att vinstintresset leder till att man har lägre personaltäthet. Det är genomgående i äldreomsorg som drivs med vinstintresse. Det gör det svårare att orka, hinna med och räcka till för personalen. Det är fler otrygga tillfälliga anställningar i äldreomsorgen när vinstintresset kommer in. Det innebär att det är större risk att man byter personal oftare. Det är färre som får arbeta heltid, och heltid är viktigt, inte minst därför att man får en försörjning som man kan leva på när man arbetar inom äldreomsorgen, där det är mycket låga löner. Sedan har man inom det offentliga ett meddelarskydd som inte finns inom det privata, utan där finns det i stället ett krav på lojalitet med arbetsgivaren.

Han menade dessutom att det per automatik är bättre i det offentliga än i det privata, men att förutsättningarna för att skapa en god verksamhet är bättre.

Jan Björklund diskuterade med Jonas Sjöstedt om brott och straff. Därefter var det Göran Hägglunds tur, och han återgick till välfärden:

− Det har tillkommit 170 nya vårdcentraler i Sverige, vilket gör att fler har nära till vården. Fler kan välja mellan olika vårdcentraler, och det tror jag är bra. Tittar man på rankningen som patienterna, medborgarna, själva gör ser man att 14 av de 20 bästa är privat drivna.

Göran Hägglund ifrågasatte varför Vänsterpartiet lägger så mycket möda på att bekämpa även de privata vårdföretag som levererar bra kvalitet.

På det repeterade Jonas Sjöstedt det han nyss hade sagt om att det finns även privata verksamheter som håller god kvalitet, men han la också till att han tror det blir bättre om man använder hela pengen till verksamheten och inte låter en del av den gå till vinster.

− Det blir ännu mer personal och ännu mer investeringar, allt går till patienterna och inget plockas ut. Det är precis det som vårt förslag syftar till. Pengarna ska gå till det de är avsedda för. Duktiga människor som arbetar i äldreomsorg, skola och sjukvård ska få ännu bättre resurser. Ingen ska plocka i väg pengarna från deras arbete.

− Det finns en tendens att det privata vinstintresset söker sig dit där man enklast gör vinst. Varför hamnar vårdcentralerna i de stora städernas centrum? Varför hamnar de inte på landsbygden eller i förorter där man har låga inkomster och låg utbildningsnivå? Jo, därför att där tjänar man inte lika mycket pengar. Varför har en del privata friskolor med vinstintresse faktiskt ratat elever med särskilda behov? Jo, därför att marknaden fungerar så. Marknaden räknar i pengar. Marknaden utgår inte från de mänskliga behoven. Därför passar inte marknaden som drivkraft i välfärden, för där ska det vara själva omtanken som är grunden.

Jonas Sjöstedt hänvisade till omfattande akademiska studier från USA, som visar att vård utan vinstintresse, oavsett om den är offentlig eller med andra utförare är överlägsen vård med vinstintresse när det gäller resultat och ekonomi.

Göran Hägglund sa att han har svårt att förstå varför bara det offentliga ska vara utförare och varför man som privat företagare bara ska kunna gå med förlust.

− Men vad är problemet med vinsten om man levererar god kvalitet som människor efterfrågar? Och varför, Jonas Sjöstedt, lägger du inte ned lika mycket möda på att bekämpa dålig kvalitet i offentliga verksamheter som du lägger ned på att bekämpa god kvalitet i privata verksamheter?

Jonas Sjöstedt replikerade att Göran Hägglund försöker sprida två myter om Vänsterpartiets politik. Dels att inga andra än offentliga utförare skulle vara välkomna och dels att det inte ska finnas några valmöjligheter.

Folkpartiet om arbetsmarknaden

När det blev Jan Björklunds tur igen så inledde han med att tala om utrikespolitiken, varefter han återkom till arbetsmarknaden och företagandet i Sverige.

− För att förbli en välfärdsnation måste Sverige förbli en stark företagsnation. Med kirurgisk precision riktar nu den nya rödgröna regeringen in sig på att göra det dyrare att anställa genom att höja arbetsgivaravgifterna, genom att höja marginalskatter och genom att driva en våghalsig energipolitik.

Han menade på att man ska underlätta för att driva företag och kallade den nya regeringens politik för företagsfientlig.

− Det är i företagen jobb skapas. Jobb skapas inte av politiker; jobb skapas av framgångsrika företag, sa Björklund, och fortsatte med att anse en obligatorisk gymnasieskola vara katastrof. ”Alla ungdomar kan inte bli akademiker”, sa han. Han kritiserade tidigare regeringar för att ha nedvärderat yrkesutbildningar och yrkeskunskaper och förespråkade ett lärlingssystem enligt den modell som finns i en del andra Europeiska länder. Därefter beskyllde han Vänsterpartiet för att vilja sätta krokben för kvinnor på arbetsmarknaden.

− I traditionellt manliga branscher läggs det inga begränsningar. Där är det okej med företagande, med vinst och med många arbetsgivare. Det finns inga kommunala veton där män är verksamma. Kommunala veton ska läggas in i de branscher där kvinnor är verksamma. Det är Vänsterpartiets definition av feminism och socialism. Från Folkpartiets sida välkomnar vi alla dessa företagare. Det är kvinnor som driver företag inom välfärdssektorn och kvinnor som vill välja att jobba hos andra arbetsgivare än bara kommunen.

Därpå sa Björklund att den nya regeringen inte står för att uppnå de breda överenskommelser som Stefan Löfven sagt sig vilja ha. På detta svarade statsministern:

− Vi har inte rivit upp någon energiöverenskommelse. Problemet är att vi inte ingår i den energiöverenskommelse som era fyra parter har slutit. Vad jag vill komma till är en energiöverenskommelse som näringslivet, inte minst, vet håller över flera mandatperioder, just av det skälet att den sträcker sig över blockgränserna.

− Fortfarande skiljer det drygt 3 ½ miljon kronor i livsinkomst mellan en kvinna och en man. I de börsnoterade företagen är det vanligare att heta Johan än att det finns en kvinnlig VD. Och männen tar fortfarande bara ut en fjärdedel av föräldraförsäkringen.

Detta menar Stefan Löfven kommer att kräva reformer. Löfven sa också att Socialdemokraterna och Folkpartiet inte är eniga om allt, men om mycket och att han därför vill nå lösningar gemensamt med Folkpartiet när det gäller de feministiska reformerna.

Jan Björklund svarade att om den nya regeringen lägger fram förslag som Folkpartiet tycker är bra så kommer de att rösta för dem. Han sa också att regeringen har lagt in ett kommunalt veto mot kvinnligt företagande.

Björklund självkritisk

Jonas Sjöstedt ifrågasatte hur det var ställt med feminismen inom Folkpartiet.

− Hur gick det för den berömda feminismen utan socialism? Andelen kvinnor i er riksdagsgrupp är 26 procent – knappt bättre än Sverigedemokraterna.

Jan Björklund besvarade frågan med att han var missnöjd med resultatet och sa att de måste göra sin hemläxa. Han hävdade också att under Alliansens åtta år vid makten så ska inkomstklyftorna mellan könen ha minskat och att antalet kvinnor i Sverige som har arbete sa han har ökat kraftigt.

− Vad ni nu kommer att göra är att börja förbjuda och reglera de branscher där kvinnor arbetar. Det ska kommunalråden bestämma över. Där ska det inte finnas någon frihet, där ska det inte finnas företagare. Okej, där männen finns ska man kunna tjäna pengar, men kvinnor ska inte kunna tjäna pengar.

Jonas Sjöstedt höll med om att löneklyftan har minskat, men bara en aning, och att fler kvinnor arbetar heltid. Men han sa också att inkomstklyftan trots att löneklyftan inte ökat genom sänkta skatter för den rikaste tiondelen av befolkningen och sju av tio av dem är män.

Jan Björklund svarade att Folkpartiet vill att kvinnliga akademiker ska ha högre lön. Och han kritiserade Vänsterpartiet för att vilja behålla ROT-avdraget för män och samtidigt ta bort RUT-avdraget för kvinnor.

Kristdemokraterna avslutar debatten

Göran Hägglund avslutade debatten genom att berömma den egna politiken de senaste åtta åren. Han sa bland annat att 340 000 fler människor har fått jobb.

− Men Sverige har precis som många andra länder påverkats av den allvarligaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. I många länder kämpar man nu med en skyhög arbetslöshet och för att återta kontrollen över de offentliga finanserna. Hur har det då gått för Sverige? Sverige är bäst i EU beträffande sysselsättningsgrad, bäst i EU när det gäller arbetskraftsdeltagande, bäst på skuldminskning, bäst på jämlikhet, bäst på innovation, bäst när det gäller livskvalitet för äldre, bäst på ekonomisk utveckling, bäst i EU rörande låg fattigdom.

Hägglund underströk dock att det fortfarande finns mycket att förbättra.

Summering:

Såväl den avgående statsministern Fredrik Reinfeldt som den nytillträdde Stefan Löfven framhåller den stora utmaning för att få bukt på arbetslösheten som Sverige står inför och som påverkas av en global ekonomi, nya tekniker och den snabba utvecklingen. De är även överens om att kraven höjs för allt fler arbeten, att lönerna måste vara schyssta och att det finns en stor del människor i Sverige som har och kommer få väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Även om Reinfeldt och Löfven gör samma bedömningar av läget, så har de inte varit överens om vilken medicin som är mest effektiv. Alliansen har vunnit två val på sin jobbpolitik, men resultatet blev ganska magert. Nu återstår att se om den nya regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har en annan mixtur för att komma tillrätta med problemen på arbetsmarknaden.

Stefan Löfven sträcker ut sin hand åt såväl höger som vänster för att nå breda överenskommelser inom grundläggande samhällsfrågor som skolan och energiförsörjningen. Han måste visa sig vara väldigt bra på att balansera för att få med sig oppositionspartierna i dessa och andra frågor, då de hittills signalerat att de kan tänka sig rösta ja till enskilda förslag som överensstämmer med den egna politiken, men att de i övrigt kommer bedriva skarp oppositionspolitik.

Text och illustration: Georg Ryttman