Det här var 16:e året i rad som Sweden Rock Festival varit lokaliserat i Norje, (Sölvesborg) Blekinge. Det var 16:e året i rad som Sweden Rock Festival hittade sin nisch med hårdrock som bas. Och det var 15:e året i rad som jag besökte festivalen.

Festivalens historia började dock redan i Olofström 1992, under namnet Sommarfestivalen. Året efter utökade man antalet festivaldagar till två, flyttade till Karlshamn och bytte namn till Karlshamn Rock Festival. År 2008 var Sweden Rock Festival Sveriges största festival med 33 200 besökare. Den titeln tog dock numera i konkurs försatta Peace & Love över, som 2011 sålde 50 000 biljetter – alldeles för mycket enligt mitt tycke. År 2009 hade Sweden Rock Festival 35 200 besökare, att jämföra med 2001 då vi inte uppgick till fler än 7 400 personer.

Sweden Rock Festival 2013

Årets upplaga var som alltid succé. Visst var det en del repriser även i år, men det är något man får ta inom den här genren. Bredden på banden var som alltid god och de två stora affischnamnen Kiss och Rush går inte av för hackor. Rush konsert var legendarisk; det var första gången som denna trio hade andra musiker med sig på scenen någonsin! Dessa utgjordes av stråkorkesterm Clockwork Angel String Section, vilket fungerade väldigt bra. Rush hade även en ny påkostad scenshow med sig med pyroteknik (!), animerad film och scendekor som ser ut att vara som hämtad från en film med professor Balthazar. Det är svårt att förstå varför de inte har velat genomföra utomhuskonserter på nästan 35 år efter att ha sett dem live på Festival Stage.

Kiss kom även de med en ny show, designad av Paul Stanley, och som lär ha gått lös på mellan 30 och 40 miljoner. Scenbygget bestod bland annat av en jättespindel som väger 50 ton, en lina som spänts upp mellan scenen och mixertornet, så att Paul Stanley kunde åka över publiken, pyroteknik och lite annat smått och gott. Kiss scenshow var rejält tilltagen och kul att se. Gene Simmons spottade eld och bet sönder en blodampull i traditionell Kiss-anda, men tyvärr så höll inte Paul Stanleys röst, vilket var väldigt trist. Gruppen inledde med ”Psycho circus” och lirade många av sina gamla pärlor ”Rock n’ roll all night”, ”Let me go rock n’ roll”, ”Detroit rock city”, ”Black Diamond” med flera.

Festivalen 2014

Till nästa år har man redan hunnit boka Phenomena, W.A.S.P., Monster Magnet, Sodom och Transatlantic. Festivalens line-up kommer successivt att utökas och ett hett tips är att det åter kommer att bli en minnesvärd tillställning.

Jag brukar hinna se runt 25 band under en fyradagarsfestival. I år blev det 26 band. Några få av dem såg jag inte hela konserterna med, dock flertalet. Föjande grupper/artister såg jag i år:

Audrey Horne – norskt hårdrocksband som tagit sitt namn efter en karaktär i Twin Peaks.
Black Star Riders – sprungna ur resterna av Thin Lizzy.
Candlemass – klassiskt svenskt doom-metal band.
Doro – tysk kvinnlig metal-sångerska, som före sin solokarriär sjöng i Warlock.
Huntress – tung amerikansk trash med duktiga musiker och sångerskan Jill Janus.
Hypocrizy – svenskt melodiskt death metalband.
Kiss – ett av världens största amerikanska hårdrocksband.
Kreator – tyskt trash-metalband.
Leningrad Cowboys – finskt rockband med överdrivna Elvis-frisyrer och myggjagare.
Leprous – norskt progressivt metalband.
Magic Pie – norskt progressivt rockband.
Manilla Road – amerikansk heavy metal.
Masters Of Reality – amerikansk hårdrock.
Michael Katon – amerikansk bluesrockartist.
Mårran – svensk rockgrupp med 70-talsinfluenser.
Naglfar – svenskt black metal-band.
Paradise Lost – brittisk doom-metal.
Pugh Rogerfeldt – svensk rockikon.
Rush – kanadensiskt rockband/progressiv rock.
SAHG – norskt metalband.
Saxon – brittisk heavy metal.
Stacie Collins – amerikansk countryrock.
Status Quo – engelsk rockgrupp.
Sweet – brittiskt rockband/glamrock.
Threshold – brittisk progressiv metal.
Vader – polskt death-metalband.

Bilder från Sweden Rock Festival 2013!

Text och foto: Georg Ryttman