Artist: The Turnpikes
Titel: Don’t Mess With The Band
År: 2010
CD

Det första som slår mig när jag sätter på The Turnpikes nya album, Don’t Mess With The Band, är att man har lånat in Sveriges gamle steel-gitarr-pionjär Janne Lindgren. Janne medverkar på sammanlagt sju spår, och spelar även dobro på plattan. Första låten ”Never play at your wedding” är country, medan den följade låten på cd:n är en luftig rock n’ roll-stänkare, med ett Jerry Lee-doftande boogie-piano och riffande Chuck Berry-gura. Men på skivan finns också lite mer popiga tongångar, stämsångerna och den countryrock och americana som The Turnpikes brukar ägna sig åt.

Problemet är också just detta: att Don’t Mess With The Band blir lite spretigt med de olika stilar som presenteras, även om de är närbesläktade och jag förstår att bandet gillar omväxlingen. ”My time will never come” rockar på i bästa Refreshments-stil, medan den efterföljande  ”Emotional rollercoaster” mer är av americana-slag, och sången här påminner en hel del om Elvis Costello, vilket även kan sägas om sången på ”I’m not a happy man”. En sång som ”Tomorrow is gone” har en fin melodi, medan ”You don’t have to be here” är en dussinlåt. Den lugnare ”Pure and beautiful” i singer-songwriter-anda säger mig heller ingenting. Och så har vi Beatles-inspirerade ”I feel so happy today”.

Det är naturligtvis inte helt lätt att sammanfatta Don’t Mess With The Band. Skivan har sina stunder, även om den är ojämn, men det känns också som en del låtar mest är utfyllnad. Å andra sidan hur många album innehåller genomgående topplåtar? Helheten gör att mitt betyg hamnar någonstans kring medel.

Georg Ryttman

[Recensionen är ursprungligen publicerad på www.countrywood.se]