Richie Lawrence – Water

Artist: Richie Lawrence
Titel: Water
Skivbolag: Big Book Records/Hemifrån
År: 2012
CD

Richie Lawrence andra soloskiva Water inleds med en soft-soundad rock n’ roll-låt “Call me back”. Det softa gammaldags soundet präglar dock inte enbart det första spåret på plattan, utan utmärker Richie Lawrence signum. Den  påföljande ”Tracks of time” är inte så tokig med Richies pianolir och Dave  Zirbels pedal steel. Men därefter kommer en intetsägande vals i form av ”Maybe you and Me”, som känns helt meningslös och saknar innehåll.

Richie Lawrence, med sitt djupa och långvariga musikaliska intresse i root-musik och med förebilder som Jerry Lee Lewis, Professor Longhair, Otis Spann och Garth Hudson, visar inget på Water som gör att hans namn kommer att nämnas i samma andan som dessa herrar. På skivan finns lite influenser av allt möjligt; blues, rock n’ roll, country, jazz med mera. Allt dock insvept i Richies mjuka, luggslitna gamla filt. Ett par av låtarna klarar sig bättre än de övriga och är därmed också rätt okej, men jag har hört det mesta förut och det mesta materialet är inte roligt. Så helhetsintrycket av skivan är inte särskilt mycket att skriva hem om. Jag förstår över huvud taget inte riktigt ambitionen med skivan. En låt som ”Pirate Kitty” hör mer hemma på en teaterscen och den småjazziga ”Old friends” når inga högre höjder; det kan varken Richies pianolir, Scott Prawalskys ståbas eller Vert van der Zeeuws vispar på trumskinnet ändra på.

Nej, det här var inte vad jag hade hoppats på eller tänkt mig när jag satte in cd:n i spelaren. På omslaget ser man en snubbe i vit cowboyhatt och jeans rusa förbi ett gammalt piano. Förmodligen är det Richie Lawrence själv och hans gamla piano från 1917 som fick honom att börja lira musik. I annat fall kan man få för sig att det är någon som inte orkar höra mer och springer ut ur rummet för att få luft.

Georg Ryttman

[Recensionen är ursprungligen publicerad på www.countrywood.se]