Lee Garland – Hummingbird

Artist: Lee Garland
Titel: Hummingbird
Skivbolag: Lee Garland/Hemifrån
År: 2009
CD

Hummingbird med Lee Garland är en rätt trist historia. Inledande ”She’s so …” beskrivs bäst som en snäll och intetsägande popdänga. ”Them days are gone” är lite mer av det kommersiella slaget och skulle stå sig gott på CMA-galan, medan ”I miss you” med sitt dova, basiga jazzsound på elgitarren är lite småtrött, om än melodisk. På ”It wasn’t me” har Lee tagit fram dragspelet för att pigga upp musiken lite, men jag vet inte om det känns som något vidare lyft. Lee Garland håller sig i mittfåran; han skakar inte om eller förargar någon och han bjuder heller inte på några aha-upplevelser. Utan det mesta tycks ha gått sin gilla gång i Greystone Studios i Monterey, Kalifornien, när Hummingbird  spelades in.

”Took best and left the rest” har också en jazzig gitarr och med sitt tjoande ”Hi i ditten di ditten di ay – Hi i ditten di o” och så vidare, passar låten bättre hemma i Pippi Långstrump På Söderhavet. Nästa låt till rakning är ”Tender, affectionate and kind”, som är en halvsläpig, trött sång utan gnista och själ – skulle funka som bakgrundslåt i någon irländsk pub på Ålandsbåten, innan folk kommit igång med partandet och börjar skriva sig hesa till kända hitkavalkader. Under den påföljande ”Beating heart” så börjar  mitt hjärta slå allt saktare och gå ner i sömnläge. Därefter försöker Lee Garland att väcka upp mig i ”Tried to take our love away”, men den gubben gick inte heller!

Hummingbird går inte hem hos mig, och mitt förslag till Lee Garland är att sikta mer åt rovfågelhållet än åt små söta seglarfåglar som kolibris, som lever på insekter och sliskig nektar.

Georg Ryttman

[Recensionen är ursprungligen publicerad på www.countrywood.se]