Artist: Eva Eastwood
Titel: The Beat Goes On
Skivbolag: Bonnier Amigo
År: 2009
CD
Efter succén med albumet Well Well Well, som omedelbart gick in på Topplistans andraplats, är Eva Eastwood aktuell med uppföljaren The Beat Goes On. På den nya skivan fortsätter Eva på den musikaliska stig hon klev på när hon lämnade rockabillyn och breddade sin stil till ett modernare sound. Detta skedde i och med skivan Ton Of Heart 2006. Eva Eastwood själv menar att hon i och med det nya albumet har fulländat sökandet efter det råa, oborstade sound som hon sökt uppnå på sina senaste skivor. Även om soundet på skivan inte är milsvitt skilt från Well Well Well, så är låtmaterialet starkare och kanske mer varierat; här finns utrymme för discotakter, bluesigare diton i ”Mourn for me” och jazzigare tongångar i ”You owe me”.
Med sig på The Beat Goes On har Eva Eastwood sitt nytt band – Conficence Band, bestående av Sven Lindvall, bas, Christian Ekwall, trummor, sin gamla trotjänare Jesper Wihlborg, gitarr, och Rickard Nilsson på keybord. Skivan inleds med titelspåret ”The beat goes on”. Det är en rockig, rytmisk låt av lite tuffare slag med ett melodiskt refräng, och ett distat gitarrsolo av Jesper Wihlborg. ”Zero hero” är även det en rocklåt med stark melodi. Den efterföljande ”Wow wow wonderful” är mer av det popiga slaget, ”Packing up to hit the road” är åter en stänkare med vassa gitarrer och tuff discorytm, och ”Boom boom”, vars text är Evas första om sex(!), håller också fullt partyös – låtar man blir glad av! Men Evas låtskrivartalanger märks också i stillsammare alster som den lite allvarsammare ”Codeine” och den avslutande ”Gothenburg alone”.
Det är inte säkert att den lite Stones-doftande plattan går hem i de mest konservativa countrystugorna, men Eva Eastwood kommer säkerligen att tilltala en ganska bred publik med det nya albumet The Beat Goes On, som släpptes den 23 september. Och vem vet om det inte är dags för Evas första guldskiva! Det är rytm, det är puls, det är starka melodier, det är rock n’ roll – det är Eva Eastwood!
Georg Ryttman
[Recensionen är ursprungligen publicerad på www.countrywood.se]