Hela livet ler mot Eva  Eastwood 

 – och ett nytt album är på  gång

Eva Eastwoods nya album Well Well Well, som  släpps den tionde september, innehåller en blandning av rena rock n’ roll-låtar  och poplåtar med Nashville-stuk. Eva som tidigare har gjort sig känd som Örebros rockabilly-drottning och även spelat 60-talsschlagers, växlade i och med förra albumet Ton Of Heart över åt pop-country-hållet.

–  Jag läste en intervju med Mick Jagger i en kvällstidning, med tanke på att han fyllt 65 år nyligen. Han sa så här ungefär: jag vill förnya mig så länge jag kan, jag vill inte sitta som en gammal fotbollsspelare i en bar och snacka om mål jag gjorde för 20 år sedan. Jag skrattade, för det är ju så rätt.

Eva menar att man inte behöver diskutera stilar så mycket, utan att alla som kan vill pröva sina gränser, bli bättre och utvecklas.

– Jag har haft en sån enorm tur att få jobba med fina människor som håller med mig om att livet är en sorts resa. Vi är också överrens om att alla skivor jag gjort låter ganska mycket rock n’ roll och country, men på lite olika vis. Alla låtar på mina skivor kommer ju från samma låtskriverska och ur samma hjärta. Det måste väl ändå vara den schysstaste röda tråden?

Vidare säger Eva Eastwood att ingen har tvingat henne att göra något kommersiellt, och att hon är lyckligt lottad som får göra det hon själv vill.

–  Den känslan önskar jag att alla fick ha i  livet. Det blir så himla kul då och roligt att vara artist.

Publiken sviker inte

I  en tidigare intervju med Countrywood berättade Eva att hon alltid varit en musikalisk sökare, och kanske är det däri förklaringen ligger.

–  Jag kommer nog alltid att vara en sökare. Det är klart att ju äldre jag blir och ju mer jag får prova, desto mer kan jag sätta fingret på vad jag gillar och inte gillar. Också vad jag passar för och vad jag borde låta bli. Jag lever ju med den filosofin att det är resan, inte målet som är meningen.

Jag  frågar Eva om det inte finns risk för att hennes gamla publik sviker när hon växlar musikstilar mellan olika album.

– Det fina är ju att de inte gör det. De vet att jag är samma person som alltid och står för alla mina skivor. Snarare är det så att ny publik kommer till med nya plattor. På sin höjd kan publiken stå vid skivbordet och prata om vilken som är min bästa skiva, men kommer aldrig överens.

Hon berättar att många rockälskare tyckte att hennes förra album Ton Of Heart var för seg och gick för sakta. Samtidigt som hon vann en ny publik. 

– Det märktes ju också vilka krafter radio har. Ton Of Heart fick en skjuts som ingen skiva tidigare fått. ”Like that no more” var det allsång på redan när turnén drog igång. Folk kände igen den. Det är orättvist kanske att det är så stor skillnad på en skiva som släpps av ett stort skivbolag som gör bra reklam emot ett litet skivbolag, där bandet får turnera sig till alla fans de kan uppbringa. Inget vi gjort under de tidigare åren, förutom Allsång på Skansen, kan mätas med responsen på Ton Of Heart. Men jag upptäckte också att alla gillar rock n’ roll. Den nya publiken fick samtidigt en dos av gammalt material och då blev ju rockarna helt knasiga. Det blev så taket lyfte på en del  ställen. Då var det inte två läger, då var det vi.

Om nya albumet – Well Well Well

Hur känner du själv inför nya albumet, i förhållande till tidigare?

– Det är precis som vanligt. Jag är vettskrämd, stormande glad, nervös och självsäker.

Det inledande  spåret på nya skivan ”My my my” handlar om att åldras och folks syn på vad man ska göra och hur man vara. För ett år sedan fyllde Eva 40. När jag frågar om  sambandet mellan ”My, my, my”, som för övrigt slagit rejält och ligger på listan över Sveriges mest sålda singlar, skrattar Eva och säger:

– Att åldras är pest. Jag har ju ett skitkul liv, så kommer rynkorna och man måste sova middag för att orka springa om ungarna i rondellen. Själen är ung men man börjar fundera på att man är dödlig. Så är det detta med att prova nya grejer, utvecklas. I vårt samhälle har det en sådan negativ klang, egentligen är det så hela livet, från våra allra första andetag. Det är kolik, trotsåldern, puberteten, 30-årskrisen, övergångsåldern, PMS och allt vad det  heter. Att förändra saker och ting är förenat med en hel del  motstånd. Många tycker ”Åh vad kul och vad spännande”. Men ännu fler säger  ”Sådär kan du inte göra!” Det där har jag hört i hela mitt liv och jag är så  trött på det. Du skulle ha hört hur det lät när jag började spela rockabilly? Det kommer aldrig att gå! Nähä.

Eva fortsätter med att berätta att det tidigare var mer okej att vara nyfiken och gå emot strömmen, men att folk nu istället kan bli riktigt upprörda.

– Jag menar inte att reta någon men jag har rätten till ett älskvärt liv som är mitt. Det har alla. I och med nya skivan och uppbrottet ifrån Major Keys så florerade så många rykten att det bergis var det som mynnade ut i texten till ”My my my”.

Det känns lite  som en röd tråd går igenom albumet Well Well Well, där även ”Got to go” handlar om att inte gå på i samma gamla hjulspår, utan att leva sin dröm. Jag ber Eva  berätta lite mer om sången.

– Got to go är  Jannes låt. Det hände sig att det ringde en vän, Trisha ifrån Nashville Tennessee en kväll när han somnat. Vi pratade länge och jag grät när vi lagt på  luren, precis som jag sjunger i texten. Gud så jag längtade efter att ta med hela min familj och åka dit igen. Nu behöver jag inte det för nu kommer hon till oss i stället i vinter. Men ja, det är så viktigt att inte gå på i samma hjulspår jämnt. Även jag gör det ganska ofta och kallar det vardag. Men man får aldrig glömma att leva.

Livets fram- och baksidor

Eva Eastwood  menar också att hon är så lycklig just nu att hon bara vill hålla i det som är. En annan låt på albumet som handlar om att njuta av de små tillfällena i livet är ”Soaking up rays”. Titeln är ett citat från en av Evas nära vänner.

– Vi satt i solen på ett café i Stockholm. Hade nyss haft möte med skivbolaget och bestämt att jag skulle få både producera och spela in Well Well Well. Alla var lyriska och glada, jag var i himmelen och så sa Loudon precis det där som blev titeln på låten. Han menade att bortom alla affärer, framgångar och scoop så var väl det största av allt bara att få sitta i solen och suga i sig av ljuset? Fy sjutton vad bra sagt. På svenska blir det inte samma sak som ”Soaking up rays”. På en gång tyckte jag att det lät som en låt, sen rusade jag hem och skrev den.

21th Century Jesus är lite svårare att tolka. Eva berättar att låten kom till i samband med att såg en dokumentär på TV om drottning Silvias barnfond, och blev helt gripen.

– Hon behöver inte åka omkring och värna om utsatta barn som svälter, är hemlösa, blir utnyttjade och sånt. Men det gör hon. Man ser annonser i tidningar och på TV.  Där står de, med svullna magar och stora ögon. Föräldralösa, fattiga, hungriga …  Jag kan gråta när jag tänker på det här, men vad hjälper det, frågar sig Eva.

Hon berättar att hon har ett fadderbarn som hon hjälper, men att det bara är ett av alla barn som är i behov av hjälp. 

– Jag är mamma själv. Mitt hjärta brister och går itu. Jag tror alla kan förstå mig. Century Jesus är en monolog, det låter väl knasigt, men så kom låten till mig. Den  lille pojken pratar först om sitt liv. Sen pratar jag. Ja, vart tog han vägen, han som skulle rädda oss ifrån denna nöd? Det är inte en okristlig fråga. Jag  menar inte att kritisera Jesus, men för många människor och många barn på denna  jord ter han sig nog väldigt långt borta och ointresserad. Här sitter vi  istället och äter ihjäl oss. Det är så sjukt. Jag blir så ledsen över att vi  inte har kommit längre.

Nya givar

1997 blev Eva  erbjuden ett skivkontrakt i Nashville, men hon har sagt att hon inte kände dig redo för det då. Finns det några planer idag på att försöka slå i USA?

– Att jag vill resa dit igen är det inga tvivel om. Jag har mycket kontakt med vänner därifrån flera gånger i veckan. Men en utlandslansering, jösses. Jag vet inte hur jag ska tänka då. För mig är det ju inte att ”slå” som är det viktigaste. Jag är så jäkla glad för det jag har åstadkommit redan, hur kan det bli större? Men med ett stort skivbolag i ryggen … De har ju mycket kontakter så vet man ju aldrig. Jag är ju förtjust i äventyr trots att jag är otroligt hemmakär. Jag skulle bergis ställa upp om det kom på tal.

Den uppmärksamme har säkert sett att Eva i sommar uppträder utan The Major Keys. Eva förklarar att hon och bandmedlemmarna redan våren 2007 tog beslut att göra olika saker. Varefter ett knappt år med turnéer följde, vilket ändade ut i en avslutningskonsert i slutet av januari 2008.

– På nya skivan och på turné i höst blir det lite nytt folk som jag ska åka med. Alla är superpositiva och det känns spännande. Men Jesper Wihlborg, gitarristen i Major Keys kommer att vara med. Alla fick välja. Det där handlade om något gott – att uppfylla drömmar som vi alla hade. 

Det handlade också om Evas familjesituation, då hon och hennes man Janne, som även spelar bas i Major Keys, har två små barn och inte anser att de kan vara hemifrån så mycket som det faktiskt blev på slutet. 

– Det blev ohållbart. Jag längtade hem till dem så jag höll på att dö. Det var av ren  kärlek till dem och till varandra som vi tog oss i kragen och delade på oss. Ibland är det nödvändigt att dra i bromsen och fundera på hur man vill ha det så det blir bra.

I och med att nya skivan Well Well Well släpps så är det dags att ge sig ut på vägarna igen. Eva berättar att det är något hon ser fram emot. Det  blir också en hel del träffar med pressen, intervjuer och resor. Och så ska Eva fira framgångarna med singeln ”My my my”.

– Sen får vi ju främmande från Nashville i vinter och vår äldste pojke börjar skolan i höst. Det är stort också. Vi planerar för våren, England eventuellt, och jag ska skriva nya låtar också. Det skulle jag göra även om jag inte behövde. Det kommer nog bli mycket  dur och glada låtar. Hela livet känns fantastiskt!

Läs recensionen av albumet Well Well Well!

Text: Georg Ryttman
Foto: Pressbild

[Artikeln är ursprungligen publicerad på www.countrywood.se]