Scandinavian Country Music Festival – Nystarten!

Dela

Så gick då startskottet för den nya upplagan av Scandinavian Country Music Festival, i Skogsvallen, Östervåla. Den nya countryfestivalen är en tvådagars – och som var och en förstår – i en mindre upplaga än föregångaren i Furuviksparken.

Fält - SCMF 2013

Efter att de amerikanska nya ägarna till Furuviksparken, Parks and Resorts, tagit över driften så fällde de också bomben; att lägga ner countryfestivalen som huserat där i 31 år och som blivit synonymt med Furuvik. Samma ägare innehar numera Gröna Lund, Kolmården, Skara Sommarland och Aquaria. Och tydligen ansåg de inte att festivalen var tillräckligt lönsam för dem. Att man sedan tappar goodwill och allt det mervärde som festivalen har betytt för parken tycks inte ens ha gått upp för dem, utan allt handlar om att maximera sin profit. Trist!

Skam den som ger sig

Som tur är så vägrar Kjell Wärnevall att ge upp. Tillsammans med Olle Starlander, tidigare program- och marknadschef på Furuvik, Ramona Sörlin, kansliet på Furuvik, och Mariahelena, som även spelade på festivalen med sitt band Western Joy, så har man nu hittat en ny plats för att fortsätta festligheterna. Scandinavian Country Music Festival har nu återtagit sitt gamla namn, efter att i ett par år ha hetat Scandinavian Country Fair, och är nu beläget i Skogsvallen, Östervåla – ca 13 mil från Stockholm.
Kjell Wärnevall - SCMF-2013

Barnsjukdomar

Det nya området är självklart mindre än Furuviksparken och man kommer varken ha samma budget eller möjligheter. För att vara första året så blev det ganska bra, men några barnsjukdom skapade en hel del kritiska reaktioner. Man hade gått ut med att det fanns starköl, vin och starkare drycker till försäljning på området. På grund av tidspress var arrangören dock för sent ute för att erhålla tillstånd för utskänkningen, varmed endast folköl såldes. På campingen, som består av en del av en åker, fanns varken bajamajor eller vatten att tillgå. Att dra vatten kan dock bli svårt, så det får man nog ta även framöver. Man var tvungen att gå in på området för att hämta fräscht vatten eller utföra sina behov. Det saknades också ett vettigt utbud av mat att köpa på området. Det enda som erbjöds var korv med bröd, toast eller hamburgare med bröd. Och för en vanligt hamburgare med bröd ville de ha 50 kronor! Oskäligt högt. Istället blev det till att promenera in till Östervåla centrum om man ville ha en bit riktigt mat och inte tillhör de som hade egen grill med sig till campingen.

Fredagsbanden

Fredagen började med Kentucky, ett countrygäng från Östersund som nyligen firade 30 år som band. Jag hann inte se deras spelning. När vi anlände till festivalen så skulle tältet upp, man vill varva ner med ett par öl och snacka lite skit med alla man känner och som man stöter på vid dessa tillställningar. Därefter klev Curly Ann upp på scenen, en grupp bildad 2008 som spelar alt-country. Jag har sett dem några gånger på olika tillställningar, men är inte särskilt förtjust i musiken de lirar. Själv föredrar jag traditionell countrymusik och inte det nya Nashville-stuket som består till 90 % av pop och endast 10 % country.

Mariahelena & Western Joy - SCMF-2013 Tredjen ut var Mariahelena och Western Joy från Uppsala. Det här är ett band som har utvecklats åt rätt håll under åren, och idag spelar riktig country! Tumbleweed stod sedan på tur. Här ingår en del musiker som spelar med i olika countrykonstellationer i Sverige, bland andra paret Peter och Linda Dahl och Andreas Johansson. Kvällen avslutades med Hicks, som har varit över och lirat i Nashville, bland annat på Country Music Awards internationella scen. Jag var på väg in för att se honom när några bekanta kom uttraskandes från området. De hade sett en del av konserten och tyckte inte att det var särskilt kul. Tyvärr så är det som så att det som slår i Nashville många gånger inte är särskilt intressant. Därefter blev det fest med välbekanta och nya ansikten på campingen; ett festande som hölls igång tills solen gått upp.

Lördagsbanden

Lördagen inleddes 15.00 av Cina Samuelson. Henne skulle jag ha sett, men efter en sen natt/tidig morgon, så behövdes lite extra vila. Dessutom tog vi promenaden till Östervåla för att få lite kinamat i magarna. Så det var lite synd att missa Cina, som alltid är bra och dessutom gör fina skivor. Detta gjorde att jag även missade Downhill Bluegrass Band – ett kompetent bluegrassgäng – och Andreas Johansson, som gjorde en tributspelning till numera bortgångne countrylegenden George Jones. Det hade jag också velat se, och de som gjorde det var mer än nöjda. Åter på banan så stod Crash n’ Recovery på scenen, i den olidliga hettan som det blev i salen där inomhusscenen är placerad. Det är ett gäng från Västernorrland som lirar country och countryrock. Efter dem var det dags för festivalens enda amerikanska artist Harold Hawkshaw Hawkins JR. Eller Hawk som han kort och gott kallas. Hans mor är Jean Shepard, som är en legend i Nashville efter nästan 60 år på Grand Ole Opry. Fadern Hawkshaw Hawkins träffade han aldrig, då denne omkom i den legendariska flygolyckan där även Patsy Cline och Cowboy Copas avled. Även pappan blev en Grand Ole Opry-legend efter olyckan.

Harold Hawkshaw Hawkins JR - SCMF-2013 Harold Hawkshaw Hawkins JR. var en riktigt trevlig bekantskap. Han har en kraftfull röst och även om han är mest känd som låtskrivare så gör han sig mycket väl på scen. Han framförde såväl eget skrivet material som covers, och bjöd på små historier mellan låtarna. Efter Hawks spelning var det dags för festivalens konferencier Mats Rådberg att äntra scenen med sitt band Rankarna. Mats var det självklara valet då han var med och startade countryfestivalen på Furuvik 1982. Och frånsett att han alltid spelar ”Peta in en pinne i brasan”, vilken inte är särskilt kul och rejält uttjatad, så gick resten av konserten i den goda countryns tecken. Lördagskvällen och festivalen avslutades som den började: med Kentucky. Nu tog man bort de få stolar som stått utställda i salen för att göra lokalen mer dansvänlig; även om folk dansade redan innan, mellan de som satt eller stod och tittade på gigen.

Bara början

Scandinavian Country Music Festival 2013 är till enda. Nästa år lär man ha lärt av misstagen och barnsjukdomarna ha medicinerats bort. Den nya ägaren till Furuvik har enligt mitt tycke gjort ett rejält nerköp som sparkade ut en så inarbetad och omtalad festival, men flytten till Östervåla är bara början på fortsättningen!

Text och foto: Georg Ryttman

Se fler bilder!

Kommentarer

Scandinavian Country Music Festival – Nystarten! — 2 kommentarer

  1. Bra skriven sammanfattning av festivalen, Georg! Tyvärr såg jag bara lördagskvällen så jag misade en hel del. Men jag håller med dig, jag tyckte också mycket bra om Harold Hawkshaw Hawkins JR. För att vara den ende amerikanen där så gjorde han mycket bra ifrån sig och var faktiskt min favorit. Jag tyckte dock att Mats och Rankarna, som alltid gjorde en bra show.

    • Tack Bengt!

      Kul att du är inne på samma linje. Vi får hoppas att festivalen kan fortsätta att utvecklas nu när Furuvik lagt ner.

      Georg