Artist: Zachary Richard
Titel: Le Fou
Skivbolag: Avalanche/Hemifrån
År: 2012
CD

Zachary Richards förra platta – Last Kiss – var en riktigt tråkig historia. Så mina förväntningar är  inte särskilt höga när jag sätter på uppföljaren Le Fou. Öppningsspåret överraskar dock. ”Laisse le vent souffler”, som låten heter, med sina zydeco-influenser är riktigt bra! Vad nu då? Tänker jag. Kanske förra albumet bara var en misslyckad engångsföreteelse, så jag ger grabben en ny chans.
Inledningslåten är dock den låt på skivan som sticker ut mest. Kanske beroende på att bluesgitarristen Sonny Landreth medverkar. Resterande material når inte upp till den nivån. Texterna framförs på franska, vilket är  trevligt i sig, förutom ”Sweet sweet”. Med sitt förflutna inom zydeco hade jag hoppats på lite rivigare tongångar i ”Clif’s zydeco” – en hyllning till Clifton Chenier – än vad som är fallet. Visst finns det typiska dragspelet där, men det blir inte rätt sväng i låten. Cliftons  kvaliteter är Zachary Richard mil ifrån att uppnå. Därefter blir låtarna mer suddiga och halvtrötta, eller småpopiga. ”Sweet sweet” har fått inslag av keltisk folkmusik, ”La ballade de Jean Saint Malo” tillhör de bättre, liksom den påföljande ”Crevasse crevasse”. ”C’est si bon” är det mesta countryspåret på skivan, men ingen höjdare i sig.

Zachary Richard har med Le Fou höjt sig ett snäpp från det förra albumet, men han borde satsa mer på att lira riktig zydeco. Det är möjligt att han då skulle kunna prestera en skiva med ganska god standard.

Georg Ryttman

[Recensionen är ursprungligen publicerad på www.countrywood.se]