Kvalificerad countrymusik med skräcktema
Vid sidan av traditionell country, bluegrass, Nashville-stuk, americana med mera, så finns ett svenskt band som skiljer sig. Inte så mycket via musiken, som i sig är riktigt bra country, utan genom texterna. The Coffinshakers lirar death country, dvs. ren skär countrymusik, men med texter om ond bråd död, vampyrer och annat smått och gott. Och vid sidan av detta så har gruppens frontman Rob Coffinshaker en solokarriär, men då utan skräcktexter. Countrywood vill uppmärksamma dessa herrar och gjorde det genom att kontakta frontfiguren i The Coffinshakers – Robert Fjällsby med artistnamnet Rob Coffinshaker.
Jag slänger mig rätt in i gröten genom att be Robert Fjällsby att berätta hur idén till The Coffinshakers föddes.
– Jag kombinerade väl helt enkelt mitt intresse för skräckfilm med country. När jag provade med den typen av texter tyckte jag att det fungerade bra, lite av samma melankoli finns i viss mån i gotiskt skräcklitteratur och i viss mån i country. Jag Spelade in en demo 1995, det var väl med den det började. När jag fick kontrakt satte jag ihop ett helt band.
Robert berättar att han har lirat i band sedan början av 1990-talet, att han försöker hanka sig fram i tillvaron och är samlare av lp-skivor och prylar. Och det visar sig att han lånat ett öra till både psychobillybandet The Cramps och skräckpunkrockarna Misfits. Men inget av detta var anledningen till att han startade The Coffinshakers.
– Nja, det var nog inget jag hade i åtanke då. Jag lyssnar mest på vanlig country, men de flesta genrer slinker nog ner, förklarar han.
Har du alltid lirat country, eller började du i band med andra musikaliska ambitioner? I så fall vad?
– Jag spelade både punk och metal innan jag startade Coffinshakers, som var mitt första försök att ge mig på countryn.
Vid sidan av The Coffinshakers uppträder Robert även som soloartist under namnet Rob Coffinshaker. Den största skillnaden mellan soloartisten och gruppen är innehållet i texterna. Som soloartist är texterna mer traditionella och ej skrivna på skräcktema. Jag ber Robert att berätta mer om skillnaderna mellan de två konstellationerna och varför det blivit så.
– Hmm, det är väl något som vuxit fram. Coffinshakers är ju ett rent skräckband, med en ganska ruffig form av garagecountry, medan jag spelar lite mer traditionellt i eget namn, allt från helakustiska ballader till elektrisk countryrock.
Robert Fjällsby berättar också att Coffinshakers, förutom honom själv, består av de fasta medlemmarna med artistnamnen Fang, gitarr, Joe Undertaker, bas, samt sedan år 2000 Andy Bones på trummor. Robert skriver alltid texterna själv, men även Fang är till stor del inblandad i låtskrivandet. Joe Undertaker har också plitat en del på musiken.
– Solo spelar jag betydligt oftare covers om jag inte spelar helt eget material, tillägger han.
En fråga som är omöjlig att inte ställa är vilket förhållande Robert har till Johnny Cash. Detta då han är ruggigt röstlik.
– Även om det var länge sedan jag lyssnade på honom, så är han den största anledningen att jag upptäckte country och började spela.
Förra året så uppträdde du på Peace & Love-festivalen. Kan du berätta om hur det var och om det har öppnat några portar?
– Jag tycker att det var en trevlig afton. Det funkade förvånansvärt bra att sitta ensam med en gitarr där, ovanligt lyhörd och bra publik. Vet inte om det har lett till något i övrigt.
På scenen säger Robert att de inte har några speciella yttre attribut, men vill hålla det enkelt och stilrent. Han berättar vidare att de nog inte nått ut till den svenska countrypubliken riktigt ännu.
– Vi kommer lite från en annan värld, så jag vet inte riktigt. Vi spelar ju sällan, eller aldrig, på countrytillställningar. Vi har ingen anställd bokare utan tar de spelningar som verkar intressanta om någon hör av sig. Har nog aldrig letat spelningar aktivt. Jag funderar på om man skulle börja med det någon gång.
Det tycker jag är ett hett tips till våra countryarrangörer, som jag inte kan tänka mig kommer att bli besvikna. Intervjun avslutas med att Robert berättar att Coffinshakers har en ny samlingsplatta på gång, samt att han håller på att repa klart för sin solo-lp som är tänkt att komma ut i vår.
– Det verkar soundmässigt bli en blandning av Waylon, Byrds, Buck Owens, Glen Campbell och Cash förstås.
För er som är nyfikna på att se Rob Coffinshaker eller hans The Coffinshakers live så finns ett ypperligt tillfälle att se honom solo tillsammans med Henric Hammarbäck på Bröderna Olssons Garlic & Shots (Folkungagatan 84, Stockholm) den 27 januari.
Text: Georg Ryttman
Foto: Pressbild
[Artikeln är ursprungligen publicerad på www.countrywood.se]