Fas 3 – misslyckad åtgärd eller meningsfull sysselsättning?

Dela

Mycket kan sägas om Fas 3 och mycket har redan sagts. Oppositionen har lovat att avskaffa åtgärden om de får makten efter höstens riksdagsval. Till och med i de egna leden så är man självkritiska. Såväl Anders Borg som Sven Otto Littorin medger att de tycker Fas 3 inte är någon lyckad åtgärd, men vill ändå inte göra något annat istället då man saknar idéer. En av dem som fortsätter att försvara åtgärden är arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M). Vad är det då som hon tycker är så lyckat med denna hårt kritiserade åtgärd? Det ville jag ta reda på.

Elisabeth-Svantesson-2
Elisabeth Svantesson – Arbetsmarknadsminister (M)

Elisabeth Svantesson har sagt att hon möter människor i Fas 3 som kommit vidare i jobb. Jag börjar med att fråga henne på vilket sätt hon menar att just Fas 3 skulle leda till jobb, då en liten del av dem i sysselsättningsfasen ändå får arbete genom eget arbetssökande.

− Tidigare gömdes och glömdes människor i förtidspensioneringar och sjukskrivningar. Många lämnades ensamma i utanförskap och exkluderades från arbetsgemenskap. Det kan aldrig vara rätt väg att gå. Alla människor behövs och måste få en chans att komma in på arbetsmarknaden. Och jag tror att möjligheten att få ett jobb är större om man är aktiv på en arbetsplats där man kan bygga referenser, erfarenheter och nätverk.

Har du något belägg för att dessa människor inte skulle ha fått jobb ändå, om de inte gått i Fas 3?

− Många i sysselsättningsfasen har varit utan arbete en lång tid, i genomsnitt sju år. För mig handlar det om att se alla och glömma ingen. Att utifrån varje individs behov hitta ett sammanhang och en sysselsättning så att vägen tillbaka blir tydligare. Under förra året lämnade cirka 12 000 sysselsättningsfasen för arbete. Jag vill att de ska bli ännu fler. Det är ingen enkel uppgift och det går inte över en dag men vi får aldrig ge upp. För varje människa måste få komma till sin rätt.

Vari ligger det positiva med att sysselsättas inom en åtgärd, med uppgifter som ingen behöver eller efterfrågar?

− Oavsett om man arbetar eller om man är sysselsatt i sysselsättningsfasen så tror jag att det är viktigt att man upplever sina uppgifter som meningsfulla. Vad som gör att en uppgift upplevs som meningsfull kan vara olika, till exempel en känsla av att bidra, att bygga strukturer och rustas eller att få vara delaktig och skapa nätverk på en arbetsplats.

Antalet personer som hamnar i Fas3 ökar för varje år som går och de som hamnar där blir kvar allt längre. Vad vill då arbetsmarknadsministern göra för att stoppa den negativa utvecklingen?

− Enligt Arbetsförmedlingen skedde cirka 12 000 övergångar från sysselsättningsfasen till arbete förra året. Det är inte tillräckligt men en bit på väg. Vi ser att antalet som lämnar för arbete har ökat och fler får jobb med de satsningar som vi gjort på olika anställningsstöd. Men jag kommer inte vara nöjd förrän alla som vill arbeta också har ett jobb att gå till. Jag tror att vi behöver fortsätta att satsa på utbildning, olika anställningsstöd men också arbeta för att fler arbetsgivare ska öppna dörren och anställa även de som varit utan arbete en längre tid.

Man kan dela in de långtidsarbetslösa i tre kategorier:

1) De som är kompetenta och kapabla att ta en anställning, och som inte behöver något stöd men som inte får jobb pga. negativa attityder hos arbetsgivarna. T.ex. åldersdiskriminering eller diskriminering pga. icke europeisk härkomst.

2) De som behöver någon form av stödinsatser för att kunna få ett jobb.

3) De som står långt ifrån arbetsmarknaden, pga. psykiska, sociala och/eller fysiska hinder att det är tveksamt om de någonsin kommer kunna ha ett jobb.

− Menar du att Fas 3 är en bra åtgärd för alla långtidsarbetslösa? I så fall motivera?

− Jag tror att individer är olika. Vi har olika kunskaper, behov och drömmar, och de stöd som finns behöver vara utformade efter individens behov.  Därför tycker jag att det är viktigt att det finns olika anordnare som öppnar dörren till sina arbetsplatser alltifrån kommuner och landsting till privata arbetsgivare och ideella föreningar. Men det är också viktigt att det finns möjlighet till utbildning, till exempel en arbetsmarknadsutbildning eller stöd till att starta eget företag, och olika anställningsstöd.  Jag tror inte att det finns en universallösning som är klippt och skuren så att den passar alla utan de insatser som finns måste anpassas efter individens behov.

Är verkligen grupp 3 behjälpt av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, eller är det inte så att de istället skulle behöva någon annan form av stöd och hjälp istället?

− Jag tänker inte ge upp om en enda människa, eller tillåta att människor lämnas utanför. Mitt mål är att alla människor som kan arbeta ska ges möjlighet till ett arbete efter sin förmåga. Sedan kanske personens situation ser ut så att det handlar om att arbeta i någon timme. Men ett jobb är så mycket mer än en lön. Det handlar om att veta att man är behövd, att ha arbetskamrater och att få bidra. Därför kommer jag fortsätta kämpa för att alla ska ha ett jobb att gå till.

− Vad har grupp 1 för nytta av fas3? 

− Jag tror att möjligheterna till jobb ökar om man får vara aktiv på en arbetsplats där man kan bygga referenser, erfarenheter och nätverk. Här finns också möjlighet till förstärkt anställningsstöd som kan fungera som en bro in till arbetsmarknaden

Hur ser du på arbetsgivarnas negativa inställning till äldre arbetskraft, folk med utländsk härkomst och de som har någon form av nedsatt arbetsförmåga?

− Jag tycker att det är sorgligt. Det är arbetsgivare som går miste om så mycket. Vi behöver fler arbetsgivare som ser den kraft och kompetens som finns hos äldre, utrikes födda och hos personer som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Och jag är övertygad om att om fler arbetsgivare vågade öppna dörren till sina arbetsplatser så skulle de också förstå vilken kompetens som finns.

Jag frågar Elisabeth Svantesson vad hon vill göra för att komma tillrätta med detta, och vad regeringen har gjort under sina två mandatperioder.

− Jag talar ofta med arbetsgivare och arbetsmarknadens parter om vikten av att alla tar ansvar och öppnar dörren. Regeringen har också satsat på en rad olika anställningsstöd för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden så som Nystartsjobb, särskilt anställningsstöd och Instegsjobb.  Vi har satsat på RUT, ROT och sänkt restaurangmomsen, för detta är branscher som ofta anställer. Men vi har också investerat i studiemotiverande kurser och bristyrkesutbildningar. Men jag tror att vi alla behöver göra mer och vi behöver göra det tillsammans inte minst Arbetsförmedlingen behöver förbättra sina arbetsgivarkontakter.

Allt fler ungdomar kommer i Fas 3. Vad vill ni göra för att motverka detta?

− Fler unga i jobb är en av våra viktigaste frågor. För att fler arbetsgivare ska anställa har vi sänkt kostnaderna för att anställa unga och infört extra starka anställningsstöd för ungdomar som varit utan arbete en längre tid. Vi har också satsat mycket på utbildning inte minst på studiemotiverande kurser för unga som saknar gymnasiebetyg. Alldeles nyligen införde vi även YA-jobben, en anställning där unga får komma till en arbetsplats och lära sig jobbet på jobbet till lön enligt kollektivavtal.

Vilka förändringar ser du som nödvändiga inom Fas 3, om du ser några alls?

− Arbetsmarknaden förändras hela tiden och det betyder också att vi måste förändra och vässa de insatser som finns. Vi har infört möjlighet till arbetsmarknadsutbildning och start av eget bidrag i sysselsättningsfasen och särskilt kraftiga anställningsstöd. För personer som har en funktionsnedsättning har vi också infört fler anställningar hos Samhall. Men jag tror att det finns mer att göra för att ännu fler ska kunna få möjlighet till ett arbete, inte minst handlar det om att Arbetsförmedlingen behöver jobba mer mot arbetsgivare och vi behöver finna bredare vägar till jobb.

Är det något du tycker att ni skulle ha gjort annorlunda när ni införde Fas 3?

− Jag tror inte att det viktiga är att blicka tillbaka och fråga vad som eventuellt kunde ha gjorts annorlunda. För mig är det viktigt att se framåt. Vad ska vi göra här och nu och i framtiden för att fler ska få jobb.

Hur ser du på de låga ersättningsnivåerna för långtidsarbetslösa? Ni säger att man blir motiverad att söka jobb om man knappt klarar sin ekonomi. Du tror inte att det istället får motsatt effekt när folk har ångest och mår psykiskt dåligt för att de varken får jobb eller kan betala sina räkningar?

− Sverige ska ha väl fungerande försäkringar. Det finns flera olika former av ersättningar när man är arbetslös och olika former av stöd som kompenserar a-kassa eller aktivitetsstödet, t.ex. stöd för bostad. För mig är det också viktigt att vi prioriterar att lägga resurserna på sådant som ökar möjligheterna för jobben att bli fler, så att fler också får ett jobb att gå till.

Fas 3 upplevs av många som en bestraffning för den arbetslöse, trots att det inte finns jobb till alla. Hur bemöter du det?

− Sysselsättningsfasen syftar till att hjälpa och stödja människor till jobb. Genom att bygga nätverk erfarenheter och kontakter. Många som deltar i sysselsättningsfasen finner också uppgifterna som meningsfulla. Under förra året skedde cirka 12 000 övergångar från sysselsättningsfasen till arbete. Det är en ökning men det behöver bli ännu fler. Vårt mål är att över 350 000 fler ska ha ett jobb 2020 då behöver också fler företag starta, växa och anställa. För det är hos arbetsgivarna som jobb blir till.

Till och med Anders Borg och Sven Otto Littorin kritiserar nu Fas 3 och menar att det inte är en särskilt verkningsfull åtgärd, men att man har kvar den för att man måste göra något alls. Det låter ju väldigt märkligt att försvara att ha kvar Fas 3 samtidigt som man anser det vara meningslöst. Och det tyder på att regeringen inte har några idéer alls om vad man ska göra åt långtidsarbetslösheten. Kommentarer till det?

− Jobben är min viktigaste fråga. Trots utdragen lågkonjunktur är det i dag över 250 000 fler som har ett jobb än 2006. Och Sverige tillhör de länder med lägst långtidsarbetslöshet i EU. Men arbetsmarknaden har förändrats, många enkla jobb har försvunnit och många arbetsgivare ställer i dag allt högre krav. Människor som tidigare gömdes och glömdes står nu till arbetsmarknadens förfogande. De har kommit närmare jobb men alla har inte fått jobb. Här ligger vår största utmaning. Vi måste fortsätta sänka trösklarna så att jobben blir fler och så att de kommer fler till del. Det handlar bland annat om att satsa mer på utbildning och olika anställningsstöd, men också på företagande. Vi behöver fler som startar företag och vi behöver fler företag som växer och anställer så att jobben blir fler. Därför blir jag orolig när det finns politiska partier som vill höja anställningskostnaderna och kostnaderna för att driva företag. Jag tror att vi behöver jobba tillsammans, företag, arbetsmarknadens parter, utbildningsystemet, kommuner och staten. För när vi jobbar tillsammans blir vi starka och kan göra så mycket mer.

Text och foto: Georg Ryttman

[Artikeln är även publicerad på www.blaeld.org]

Kommentarer inaktiverade.