Söndagen den 28 juni inleddes Almedalsveckan, och det var ingen smygstart. Trots det trista gråmulna och regniga vädret så var det gott om folk som vimlade, gick på seminarier och bekantade sig med varandra. De flesta verkade dessutom vara på bra humör. Kanske inte så konstigt då allt den här veckan handlade om förväntningar; förväntningar inför framtiden, förväntningar inför vilket Sverige vi vill leva i och förväntningar inför höstens riksdagsval – vilka som ska förvalta Sveriges ekonomi de kommande fyra åren.

Själv var jag på plats tillsammans med Blåeld Akademien, för att hålla det seminarium några av oss arbetat med sedan ett par månader tillbaka. Ett seminarium med titeln ”Vad vill oppositionen göra med Fas 3?”.

Alla ville vara med

Efter att ha stigit upp strax efter 04.00 på söndagen, tagit mig kommunalt till Trångsund och därifrån åkt bil till Nynäshamn för att ta Gotlandsfärjan över pölen, så var jag inställd på att det skulle bli ett par intensiva men intressanta dagar i politikens centrum. Efter att vi installerat oss i den uthyrda villan begav vi oss in till Visby, där hela arrangemanget utspelades.

Det var gott om seminarier av olika slag, ett virrvarr av människor och ett stort antal tält där såväl etablerade som små enfrågepartier huserade. Men där var också fackförbund, organisationer av de mest skilda slag och en hel del andra representerade. Alla ville vara med och synas, höras samt lobba för sina verksamheter och åsikter.

Stefan Löfven satte ribban

Första dagen startade vi med att inspektera lokalen där vi skulle hålla vårt seminarium – Soberian – och smaka på Almedalsdrinken; en alkoholfri gratis drink som blivit en tradition för att fira att politikerveckan tagit sin början. Sedan gick ett par av oss på rundvandring i Visby, och jag dokumenterade byggnader och annat med mina kameror. Vid 19-tiden var det dags för Stefan Löfven att inleda politikerveckan på allvar, genom att hålla sitt tal för Socialdemokraterna. Som inledning för Löfvens tal uppträdde Miss Li. Hon spelade ett komprimerat halvtimmes set med några av sina främsta hitlåtar.

Miss Li.

Det var riktigt uppfriskande med lite livemusik innan Stefan Löfven äntrade scenen. Innan han gjorde det så presenterades han som Sveriges nästa statsminister. Väl på scenen så satte Stefan Löfven ribban för sina politiska rivaler som skulle stå på samma scen och tala resterande dagar. Och Löfven fick väldiga lovord efter sitt tal, som enligt vad många sa drog mer folk än någonsin i Almedalen, och hans tal handlade mycket om ideologi och var ett potpurri över de värderingar dagens socialdemokrater står för.

Stefan Löfven (S).

Dagen efter var det Göran Hägglund och Kristdemokraternas dag, därpå hade Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet, Folkpartiet och slutligen Centerpartiet varsin dag. Generellt så kan man säga att många av talen kom att handla om värderingar och ideal. Så gott som alla partier, utom Sverigedemokraterna, gjorde anspråk på att ha den bästa feministiska agendan – lätt uppskrämda av att Gudrun Schyman och hennes Feministiskt initiativ lockat väljare i de senaste opinionsundersökningarna. Miljön var ett populärt och ack så viktigt ämne, och beskattningen av pensionerna kom åter på tal av några partier; det var ju en av de heta valfrågorna förra gången då vi har väldigt många äldre i Sverige just nu och de är en stark väljargrupp. Jobben och skolan var naturligtvis också på tapeten.

Vad vill oppositionen göra med Fas 3?

Det blev måndag, molnfritt, varmt och soligt, och inte så mycket sömn den här natten heller, men det hade jag heller inte räknat med. Vi softade i huset ett tag innan vi begav oss ner till centrum och in i folkmassorna. Vi riggade lite och vid 10-tiden var det dags för vårt seminarium. Det skulle bli i samtalsform med Lars Lindblad och Jeanette Hemmingsson från Blåeld som moderatorer, och med Mikael Damberg (S), Birger Schlaug (MP) samt Ali Esbati (V) i panelen. En timme före seminariet hörde Birger Schlaug av sig och meddelade att han inte kunde närvara och att vi inte heller kunde få någon ersättare från Miljöpartiet. Strax före start ställde även Mikael Damberg in och ensam kvar stod Ali Esbati, som kom till seminariet i god tid och var på gott humör.

Ali Esbati (V).

 
Lars Lindblad.

Jeanette Hemmingsson.

Lars Reuterberg och Ali Esbati.

Trots frånfallet och utan ersättare från Miljöpartiet och Socialdemokraterna så blev seminariet mycket uppskattat. Så gott som alla sittplatser var upptagna och det stod till och med lite folk utanför och lyssnade. Ali Esbati klarade sig bra på egen hand och hade nog inget emot att få så mycket egentid. En liten besvikelse var det trots allt att inte de tre oppositionspartierna var representerade då jag gärna hade velat höra eventuella skillnader mellan partierna, samt vad som enar dem, när det gäller vad som ska göras för de långtidsarbetslösa om man vinner valet i höst och lägger ner Fas 3. Man verkar dock överens om att nedläggning kan ske tidigast vid årsskiftet 2014/2015 men att det kanske kan dröja ända fram till sommaren 2015.

LO:s seminarium om Fas 3

När LO vid 14-tiden samma dag hade ett eget seminarium på det snarlika temat ”Bortom fas 3, en aktivare arbetsmarknadspolitik för framtiden”, så hade de bättre tur. Här medverkade inte bara Ali Esbati (V), utan även Ylva Johansson (S) och Per Bolund (MP). Hur som helst så var de tre rödgröna partierna enade om vad som behöver göras. Funktionsnedsatta, som utgör en tredjedel av alla i Fas 3, ska få möjlighet att arbeta upp sin förmåga och vara sjukskrivna återstående del av tiden. Man vill att arbetsförmedlarna ska ha 10-15 personer som de jobbar nära med och man vill se ett nytt kunskapslyft där med arbetsmarknadsutbildningar för dem som nyligen blivit arbetslösa, men reguljära utbildningar för dem som varit arbetslösa länge. För dem som ändå inte kan få vanliga jobb vill man skapa extrajobb inom välfärdssektorn till avtalsenliga löner. Det löser naturligtvis inte problemen, men kanske är en början i alla fall.

Tid för reflektioner

Redan på måndag natt var det dags för mig att bege mig hemåt igen, båten gick 00.50 och jag var hemma strax efter 05.00. Under resten av veckan fortsatte vimlet, stöket, lobbyingen och talen som ska förmå svenska folket att gå till valurnorna i september och rösta på ”rätt” parti. Alla de stora medierna och många fler var på plats i Almedalen och det hölls utfrågningar, diskussioner och analyser i vart och vartannat gathörn. En del ha skrämseltaktik som metod.

En aktion för lobbying mot rökning.

Rävspelet inför valet är härmed i full gång med gliringar och mer eller mindre lyckade taktiska uttalanden och ställningstaganden. Oppositionen kämpar för att behålla sitt försprång i opinionsmätningarna medan den sittande regeringen försöker återta förlorad mark. Centern och Kristdemokraterna sliter för att hålla nästan över vattenytan, Feministiskt initiativ värvar röster för att om möjligt ta sig in i riksdagen och Sverigedemokraterna hoppas på en ny minoritetsregering så att de inte blir neutraliserade. Mycket står på spel och det är i Almedalen som valcirkusen nu har dragit igång på allvar.

Text och foto: Georg Ryttman

[Artikeln är även publicerad på www.blaeld.org]